frokenpettson

För det mesta tycker jag om att gå där och plocka och vattna blommorna. Tankarna flödar fritt, inte allt för sällan fnissar jag till lite för mig själv, undra bara om kunderna märkt nåt? Hur som helst, jag får ta det i mitt tempo, i den ordning jag känner för och uppstår frågetecken vet jag att jag alltid har någon att fråga där :) Men dessa kunder. Ibland blir dom bara för mkt. Nej, jag kan inte alla svar där, jag tar ju bara hand om blommorna! Vissa förstår eller accepterar inte detta utan blir sura, gnäller osv. Måste lära mig att allt inte är riktat till mig, men är man inriktad på att kunderna ska vara glada och nöjda så är det svårt, oehört svårt. "Jag tar bara hand om blommorna så jag vet inte tyvärr" känns som en allt för dålig bortförklaraing när man använt den tio gånger, och måste säga de minst tio till..

Trots det, bara det att få tänka fritt, fnissa lite när tankarna svävar för långt bort eller när en söt liten unge går förbi och kommenterar "Det rinner ner på golvet" när man vattnar så är det det bästa jobb jag kunde få. Jag lovar.

Idag flög tankarna iväg åt ett håll som nog inte var allt för oväntat. har ni någonsin i stort sett bara vetat att något ska hända någon gång, frågan är bara när? I nästan två år så har jag väl vetat (på nåt underligt sätt, undermedvetet?) att det skulle hända, så det kändes liksom naturligt. Fast ändå är det liksom inget jag har strävat efter, verkligen inte. Men det var väntat på något konstigt sätt.

Några av er har nog ingen aning, nog lika bra så :P Några kanske anar, men så får de vara nu :)

I den stora sorgens famn, finns små ögonblick av skratt
Gärdestad - I den stora srogens famn