frokenpettson

Läste nyss Emmas blogg och såg bilder från balen och ett kort på henne och Hanna innan lärarmiddan. En enorm saknad. Glädjen inför "den stora dagen", framtiden, gemenskapen med det som känns som floristklassen (Svanerna ni förstår nog) och allt hyss. Magnus Uggla, övernattingen på skolan och våra tokiga utekvällar :) Varför kan man aldrig förstå vad man har när man är där? Jag ville inget annat än sluta skolan, så otroligt skolless, och glömde väl mitt i allt det där att njuta av den sista tiden tillsammans, nog för att det blev lite sånt också. En tid som inte på något sätt kan komma igen. Till er som ska ta studenten, passa på att njuta så mkt ni bara kan, även om ni är skolless!

Ikväll var det åter möte med LRG och vi hade massa tok för oss som vanligt :) Det var något som verkligen behövdes ikväll. Mitt humör var långt ifrån på topp och det var nära jag ringde och sa detta. Men som så många andra gånger när jag varit tveksam till nåt men åkt ändå, så blir de så mycket roligare när man väl kommer dit. Lrg = kärlek så är det bara, det få ni stå ut med! ;)

Nu till en underbar låt jag hörde på radion, en som spelas allt för sällan på vissa kanaler (kasnke inte deras genre?) men som borde uppmärksammas, för den är så klok och fin :)

There were times in my life
When I was goin' insane
Tryin' to walk through the pain

And when I lost my grip
And I hit the floor
Yeah, I tought I could leave
But couldn't get out the door
I was so sick n' tired
Of livin' a lie
I was wishing that I would die
Aerosmith - Amazing