frokenpettson

Längesen, jag vet. Jag har inte haft tid. Inte lust heller för den delen. Varit så otroligt rastlös när jag varit hemma, så inte riktigt kunna sitta still och skriva nåt. Det kryper liksom i kroppen och inget känns riktigt roligt, även fast jag gjort massor av roliga saker!

Stockholm - En helg i huvudstaden för att umgås med mamma och gå på Golden Hits. Riktigt mysigt! 
Sundsvall - Helt underbart! en välbehövlig vecka hemma då jag äntligen fick träffa systeryster igen också!
The Ark - Ingen har väl missat att dom slutar efter sommaren? Såg dom i Norrköping, och hoppas på att se dom igen i sommar!
Göteborg - After Shave & Anders Eriksson, världens bästa present av bästa pappa. tillsammans med Kerstin bodde vi på hotell och shoppade loss! Mötte sedan mina fina vänner Sofia, Gustav och Ullis. Gjorde stan osäkert med dom på absolut bästa sätt!

En liten kort sammanfattning av en längre tid :) Därimellan har jag jobbat, i stort sett bara jobbat :P Blivit lite duktig på att träna också. Sprungit lite fler gånger så ska försöka hålla i det så hoppas vi krypet i kroppen försvinner!

Sen har den sista striden avslutats nu, skönt nog :) På bästa sätt! Och kan inte annat än tacka för att jag har fått dom bästa föräldrarna i världen! Märker verkligen en skillnad på mig nu när det gäller att visa uppskattning i ord. Jag har lättare för det, kanske för att jag märkt att det kan behövas så mycket mer än jag trott? Att små ord kan få en stor påverkan åt det bättre hållet :) Och så även om nåt verkar dåligt, dåligt för en människa jag tycker om så säger jag det. Bara för att ingen ska hamna i samma fälla som mig. Fast jag blev varnad. Dock lyssnade inte jag. Men ibland måste man kanske testa hoppa, ramla och slå sig för att försöka igen, klokare (förhoppningsvis) den här gången.

Och hur kommer hösten se ut? Sökt några kurser nu i Borås iaf. Lite impuls grej, men känns ändå väldigt spännande :) Nog för att jag längtar efter en tåg- eller båtluff, men det verkar som det får vänta lite till... Varför kan ingen ha råd eller tid när jag verkligen vill iväg?

Men just nu känns det som jag väntar på att sista arbetsdagen ska komma, sen börjar äventyret! En bra sommar som slutar i en spännande höst förhoppningsvis! Mycket att se framemot och mycket att göra! Många nya människor att möta och nya platser att besöka! Kanske är det också hjälp nog mot rastlösheten som finns.

Och för att byta ämne helt. Tänkt en del på en kommentar jag fick för ett tag sen, att jag kanske inte vill känna nåt, alltså känna nåt som att vara kär, tycka om eller liknande. Då förstod jag nog inte riktigt, eller ville inte erkänna att det var så, är så. Tänkt på det ännu mer nu. Och personen hade väldigt rätt. Jag vill inte känna. Det kommer ändå bara göra ont, nån kommer bli sårad och det blir bara problem. Så allt för ofta grubblar jag på det. Hur blir man av med spärrar som sätter stopp och vågar igen? Våga lita på någon och släppa en person in på livet. Hur vågar man börja tycka om någon?

Du skadade hela mitt väsen
Du sa att jag alltid gjorde fel
Du klagade på hela mitt väsen
Tills jag inte längre var hel
Man skadar inte om man älskar
Vilket du faktiskt säger att du gör
Sara Varga - Spring för livet