En lång dag
Tog sovmorgon idag. Vaknade 10.30 och kände mig utvilad, vilket var rätt längesen. Så skönt att inte behöva stressa upp och ha en massa måsten. Tyckte jag hade ont i armen och funderade på vad jag gjort för att förtjäna det, så kom jag på, freesbee-golf! Testade det igår, och det var riktigt kul även om jag blir less på mig själv när jag inte kan kasta längre än vad jag gör. Tur nog räknade vi inte poäng, så slutade lika ;) Men därifrån kom träningsvärk i arm och rygg :P
Åter till idag, det jag skulle skriva om.
Solen sken och riktigt varmt ute, så frågade en vän om han ville ut och gå, men inte hade han tid till det eller. Så bestämde mig för att ta med kameran som sällskap istället. Men innan så tänkte jag att jag skulle upp på vinden och lämna lite julsaker (katastrof, jag vet!) och hämta ner hållarna till blomlådan så den kommer upp.
Till saken hör också att jag aldrig tyckt om vinden. Alltid haft en känsla av att det är ett ställe där uteliggare kan sova, hur sjutton dom nu ska ta sig in dit.
Hur som helst.. Tror ni inte dörren till mitt förråd är öppen? Låset hänger på trekvart och bräderna i dörren är förstörda. Chock kan jag säga. Vad gör man? Får man gå in? Vågar man gå in? Dock smiter jag in, lämnar mina påsar (varför?!) kikar runt lite snabbt, hittar blomlådshållarna och kilar snabbt ner. Ringer mamma, som säger jag ska ringa pappa. Ringer pappa, som säger jag ska ringa Securitas (det ser trots allt inte ut som nåt blivit taget..). Ringer Securitas, som säger jag ska ringa polisen. Polisen?! Dom vill man inte störa i onödan, så får lite lätt panik. Ringer dom dock till slut och pratar med en tjej som verkar ha vanan inne med förvirrade personer. Så anmälan gjord och ringa Vallonbygden imorrn. Och den bestående tanken som fanns i mitt huvud genom allt detta var, så typsikt att det ska hända just mig. Så nu längtar jag bort härifrån mer än nånsin!
Fick också ett sms som lugnade mig lite. "gör det som måste göras och gå sen ut och gå och knäpp lite fina bilder och tänk på annat", vilket jag också gjorde. Hittade ett nytt litet guldkorn i Finspång. Ska absolut dit fler gånger när solen skiner :) Kändes nästan som en blandning av Norra och Petersvik hemma. Det hjälpte :)
Hem och plocka undan lite och så, sen ut och sprang. Se How I met your mother och nu sitter jag här. En hel del på en dag. Antar det är därför jag känner mig rätt så slut nu.
Each time I tell myself that I well I can't stand the pain
But when you hold me in your arms I'm singing once again
Janis Joplin - Piece of my Heart
Åter till idag, det jag skulle skriva om.
Solen sken och riktigt varmt ute, så frågade en vän om han ville ut och gå, men inte hade han tid till det eller. Så bestämde mig för att ta med kameran som sällskap istället. Men innan så tänkte jag att jag skulle upp på vinden och lämna lite julsaker (katastrof, jag vet!) och hämta ner hållarna till blomlådan så den kommer upp.
Till saken hör också att jag aldrig tyckt om vinden. Alltid haft en känsla av att det är ett ställe där uteliggare kan sova, hur sjutton dom nu ska ta sig in dit.
Hur som helst.. Tror ni inte dörren till mitt förråd är öppen? Låset hänger på trekvart och bräderna i dörren är förstörda. Chock kan jag säga. Vad gör man? Får man gå in? Vågar man gå in? Dock smiter jag in, lämnar mina påsar (varför?!) kikar runt lite snabbt, hittar blomlådshållarna och kilar snabbt ner. Ringer mamma, som säger jag ska ringa pappa. Ringer pappa, som säger jag ska ringa Securitas (det ser trots allt inte ut som nåt blivit taget..). Ringer Securitas, som säger jag ska ringa polisen. Polisen?! Dom vill man inte störa i onödan, så får lite lätt panik. Ringer dom dock till slut och pratar med en tjej som verkar ha vanan inne med förvirrade personer. Så anmälan gjord och ringa Vallonbygden imorrn. Och den bestående tanken som fanns i mitt huvud genom allt detta var, så typsikt att det ska hända just mig. Så nu längtar jag bort härifrån mer än nånsin!
Fick också ett sms som lugnade mig lite. "gör det som måste göras och gå sen ut och gå och knäpp lite fina bilder och tänk på annat", vilket jag också gjorde. Hittade ett nytt litet guldkorn i Finspång. Ska absolut dit fler gånger när solen skiner :) Kändes nästan som en blandning av Norra och Petersvik hemma. Det hjälpte :)
Hem och plocka undan lite och så, sen ut och sprang. Se How I met your mother och nu sitter jag här. En hel del på en dag. Antar det är därför jag känner mig rätt så slut nu.
Each time I tell myself that I well I can't stand the pain
But when you hold me in your arms I'm singing once again
Janis Joplin - Piece of my Heart
Kommentarer
Trackback
