Lysande!
Älskar vädret dom här dagarna som varit. Har velat varit ute hela dagarna för solen skiner och det är riktigt varmt ute. Gått barbent och i linne ute, hur underbart är inte det? Helt otroligt vad skönt det är dom här första dagarna med riktigt värme och sol är. Dåsa i solen är väldigt sällan fel!
Så är påsken över också. Den har bjudit på mycket fint, som t.ex. grillning, promenader, picknick, minigolf och trevligt sällskap :) Nu längtar jag mer än nånsin till sommaren och att sista dagen på jobbet ska komma.
I believe in endless summernights, good friends and feeling fine. (The Ark - Have you ever heard a song)
Nog för att Finspång har sina fina och underbara ställen så blir det sällan att man har tid att njuta av dom själv och nu vill jag bara härifrån! Nog för att jag känner att vissa saker kommer bli tunga. Som när jag berättade för en vän här att jag skulle härifrån. Det kändes jobbigt. För trots allt är personen i fråga den person som var först att hejja på mig här utan att ha något med jobbet att göra och tagit med mig på diverse saker så att alla dagar känts riktigt lika hopplösa. Men kontakten kan alltid hållas i vilket fall som helst, och det hoppas jag att den gör! För annars kommer jag sakna dig.
Fast kommer nog sakna lite fler personer här också, men man kan alltid komma tillbaka och besöka, och än är inget säkert om vart jag ska hamna i höst.
Förövrigt sökes tågluffar-kompis till augusti, september, oktober nån gång ;) Vill iväg!
Försöker också hålla paniken och tankarna i styr. Varför skulle jag bli så funderig och nervös av mig? Förhoppningsvis ger det med sig nån gång. Förhoppningsvis.
Och sett att jag råkat vara lite upprepande av mig ibland och det är inte riktigt meningen :) Är väl för att jag inte skriver så regelbundet och därför glömmer bort vad jag skrivit innan :P
But I was born a weak and worried thinker
With an eagerness to know myself
That throws it all away
'Cause all I can think of is:
Love
And Saturday
And how the golden road can seize to glare
Oh, man! What if I just don't gave a damn?
-How wonderful!
But after all the worst can't be that bad
Oh, man...What if I knew how to say:
- Stop
- No
- Let go?
The Ark - Joy Surrender
Så är påsken över också. Den har bjudit på mycket fint, som t.ex. grillning, promenader, picknick, minigolf och trevligt sällskap :) Nu längtar jag mer än nånsin till sommaren och att sista dagen på jobbet ska komma.
I believe in endless summernights, good friends and feeling fine. (The Ark - Have you ever heard a song)
Nog för att Finspång har sina fina och underbara ställen så blir det sällan att man har tid att njuta av dom själv och nu vill jag bara härifrån! Nog för att jag känner att vissa saker kommer bli tunga. Som när jag berättade för en vän här att jag skulle härifrån. Det kändes jobbigt. För trots allt är personen i fråga den person som var först att hejja på mig här utan att ha något med jobbet att göra och tagit med mig på diverse saker så att alla dagar känts riktigt lika hopplösa. Men kontakten kan alltid hållas i vilket fall som helst, och det hoppas jag att den gör! För annars kommer jag sakna dig.
Fast kommer nog sakna lite fler personer här också, men man kan alltid komma tillbaka och besöka, och än är inget säkert om vart jag ska hamna i höst.
Förövrigt sökes tågluffar-kompis till augusti, september, oktober nån gång ;) Vill iväg!
Försöker också hålla paniken och tankarna i styr. Varför skulle jag bli så funderig och nervös av mig? Förhoppningsvis ger det med sig nån gång. Förhoppningsvis.
Och sett att jag råkat vara lite upprepande av mig ibland och det är inte riktigt meningen :) Är väl för att jag inte skriver så regelbundet och därför glömmer bort vad jag skrivit innan :P
But I was born a weak and worried thinker
With an eagerness to know myself
That throws it all away
'Cause all I can think of is:
Love
And Saturday
And how the golden road can seize to glare
Oh, man! What if I just don't gave a damn?
-How wonderful!
But after all the worst can't be that bad
Oh, man...What if I knew how to say:
- Stop
- No
- Let go?
The Ark - Joy Surrender
Att få det man önskar..
.. men vid helt fel tillfälle. Jag är fortfarande livrädd. Ena stunden känns det jättekul, och andra så känner jag bara "nej, inte än". Jag är inte redo. Eller ska det kännas otäckt? Eftersom jag fått en rätt så skev syn på de hela så känns det som det kommer bara blir svårt, jobbigt och problem. Så känner mig allmänt förvirrad och önskar att sånna känslor inte borde finnas. Så är väl därför jag, för att citera en vän, "inte tillåter mig att känna nåt, för jag vill inte känna nåt". Och det tar tid att ändra på. Känner ibland att det bara tar stopp för jag vill det. För jag vågar inte längre.
Finns ord också som hänger kvar från förr som gnager och gör att jag tvivlar på mig själv. Borde inse att det är fel att tro att orden har rätt, men
Men nu faller allt ner över mig, kanske inte helt oönskat, men aldrig varit med om liknande. Dock inget jag borde klaga över och om jag skulle göra det kommer jag troligast bli eremiten ute i skogen med 100 katter ;) Ville (och behövde) bara skriva av mig lite.
Ingen kommer nära,
man bränner sig så lätt.
Is och eld i samma,
kallt och alltid hett.
Mathias Holmgren - Lejonhjärta
En lång dag
Tog sovmorgon idag. Vaknade 10.30 och kände mig utvilad, vilket var rätt längesen. Så skönt att inte behöva stressa upp och ha en massa måsten. Tyckte jag hade ont i armen och funderade på vad jag gjort för att förtjäna det, så kom jag på, freesbee-golf! Testade det igår, och det var riktigt kul även om jag blir less på mig själv när jag inte kan kasta längre än vad jag gör. Tur nog räknade vi inte poäng, så slutade lika ;) Men därifrån kom träningsvärk i arm och rygg :P
Åter till idag, det jag skulle skriva om.
Solen sken och riktigt varmt ute, så frågade en vän om han ville ut och gå, men inte hade han tid till det eller. Så bestämde mig för att ta med kameran som sällskap istället. Men innan så tänkte jag att jag skulle upp på vinden och lämna lite julsaker (katastrof, jag vet!) och hämta ner hållarna till blomlådan så den kommer upp.
Till saken hör också att jag aldrig tyckt om vinden. Alltid haft en känsla av att det är ett ställe där uteliggare kan sova, hur sjutton dom nu ska ta sig in dit.
Hur som helst.. Tror ni inte dörren till mitt förråd är öppen? Låset hänger på trekvart och bräderna i dörren är förstörda. Chock kan jag säga. Vad gör man? Får man gå in? Vågar man gå in? Dock smiter jag in, lämnar mina påsar (varför?!) kikar runt lite snabbt, hittar blomlådshållarna och kilar snabbt ner. Ringer mamma, som säger jag ska ringa pappa. Ringer pappa, som säger jag ska ringa Securitas (det ser trots allt inte ut som nåt blivit taget..). Ringer Securitas, som säger jag ska ringa polisen. Polisen?! Dom vill man inte störa i onödan, så får lite lätt panik. Ringer dom dock till slut och pratar med en tjej som verkar ha vanan inne med förvirrade personer. Så anmälan gjord och ringa Vallonbygden imorrn. Och den bestående tanken som fanns i mitt huvud genom allt detta var, så typsikt att det ska hända just mig. Så nu längtar jag bort härifrån mer än nånsin!
Fick också ett sms som lugnade mig lite. "gör det som måste göras och gå sen ut och gå och knäpp lite fina bilder och tänk på annat", vilket jag också gjorde. Hittade ett nytt litet guldkorn i Finspång. Ska absolut dit fler gånger när solen skiner :) Kändes nästan som en blandning av Norra och Petersvik hemma. Det hjälpte :)
Hem och plocka undan lite och så, sen ut och sprang. Se How I met your mother och nu sitter jag här. En hel del på en dag. Antar det är därför jag känner mig rätt så slut nu.
Each time I tell myself that I well I can't stand the pain
But when you hold me in your arms I'm singing once again
Janis Joplin - Piece of my Heart
Åter till idag, det jag skulle skriva om.
Solen sken och riktigt varmt ute, så frågade en vän om han ville ut och gå, men inte hade han tid till det eller. Så bestämde mig för att ta med kameran som sällskap istället. Men innan så tänkte jag att jag skulle upp på vinden och lämna lite julsaker (katastrof, jag vet!) och hämta ner hållarna till blomlådan så den kommer upp.
Till saken hör också att jag aldrig tyckt om vinden. Alltid haft en känsla av att det är ett ställe där uteliggare kan sova, hur sjutton dom nu ska ta sig in dit.
Hur som helst.. Tror ni inte dörren till mitt förråd är öppen? Låset hänger på trekvart och bräderna i dörren är förstörda. Chock kan jag säga. Vad gör man? Får man gå in? Vågar man gå in? Dock smiter jag in, lämnar mina påsar (varför?!) kikar runt lite snabbt, hittar blomlådshållarna och kilar snabbt ner. Ringer mamma, som säger jag ska ringa pappa. Ringer pappa, som säger jag ska ringa Securitas (det ser trots allt inte ut som nåt blivit taget..). Ringer Securitas, som säger jag ska ringa polisen. Polisen?! Dom vill man inte störa i onödan, så får lite lätt panik. Ringer dom dock till slut och pratar med en tjej som verkar ha vanan inne med förvirrade personer. Så anmälan gjord och ringa Vallonbygden imorrn. Och den bestående tanken som fanns i mitt huvud genom allt detta var, så typsikt att det ska hända just mig. Så nu längtar jag bort härifrån mer än nånsin!
Fick också ett sms som lugnade mig lite. "gör det som måste göras och gå sen ut och gå och knäpp lite fina bilder och tänk på annat", vilket jag också gjorde. Hittade ett nytt litet guldkorn i Finspång. Ska absolut dit fler gånger när solen skiner :) Kändes nästan som en blandning av Norra och Petersvik hemma. Det hjälpte :)
Hem och plocka undan lite och så, sen ut och sprang. Se How I met your mother och nu sitter jag här. En hel del på en dag. Antar det är därför jag känner mig rätt så slut nu.
Each time I tell myself that I well I can't stand the pain
But when you hold me in your arms I'm singing once again
Janis Joplin - Piece of my Heart
Sammanfattning
Längesen, jag vet. Jag har inte haft tid. Inte lust heller för den delen. Varit så otroligt rastlös när jag varit hemma, så inte riktigt kunna sitta still och skriva nåt. Det kryper liksom i kroppen och inget känns riktigt roligt, även fast jag gjort massor av roliga saker!
Stockholm - En helg i huvudstaden för att umgås med mamma och gå på Golden Hits. Riktigt mysigt!
Sundsvall - Helt underbart! en välbehövlig vecka hemma då jag äntligen fick träffa systeryster igen också!
The Ark - Ingen har väl missat att dom slutar efter sommaren? Såg dom i Norrköping, och hoppas på att se dom igen i sommar!
Göteborg - After Shave & Anders Eriksson, världens bästa present av bästa pappa. tillsammans med Kerstin bodde vi på hotell och shoppade loss! Mötte sedan mina fina vänner Sofia, Gustav och Ullis. Gjorde stan osäkert med dom på absolut bästa sätt!
En liten kort sammanfattning av en längre tid :) Därimellan har jag jobbat, i stort sett bara jobbat :P Blivit lite duktig på att träna också. Sprungit lite fler gånger så ska försöka hålla i det så hoppas vi krypet i kroppen försvinner!
Sen har den sista striden avslutats nu, skönt nog :) På bästa sätt! Och kan inte annat än tacka för att jag har fått dom bästa föräldrarna i världen! Märker verkligen en skillnad på mig nu när det gäller att visa uppskattning i ord. Jag har lättare för det, kanske för att jag märkt att det kan behövas så mycket mer än jag trott? Att små ord kan få en stor påverkan åt det bättre hållet :) Och så även om nåt verkar dåligt, dåligt för en människa jag tycker om så säger jag det. Bara för att ingen ska hamna i samma fälla som mig. Fast jag blev varnad. Dock lyssnade inte jag. Men ibland måste man kanske testa hoppa, ramla och slå sig för att försöka igen, klokare (förhoppningsvis) den här gången.
Och hur kommer hösten se ut? Sökt några kurser nu i Borås iaf. Lite impuls grej, men känns ändå väldigt spännande :) Nog för att jag längtar efter en tåg- eller båtluff, men det verkar som det får vänta lite till... Varför kan ingen ha råd eller tid när jag verkligen vill iväg?
Men just nu känns det som jag väntar på att sista arbetsdagen ska komma, sen börjar äventyret! En bra sommar som slutar i en spännande höst förhoppningsvis! Mycket att se framemot och mycket att göra! Många nya människor att möta och nya platser att besöka! Kanske är det också hjälp nog mot rastlösheten som finns.
Och för att byta ämne helt. Tänkt en del på en kommentar jag fick för ett tag sen, att jag kanske inte vill känna nåt, alltså känna nåt som att vara kär, tycka om eller liknande. Då förstod jag nog inte riktigt, eller ville inte erkänna att det var så, är så. Tänkt på det ännu mer nu. Och personen hade väldigt rätt. Jag vill inte känna. Det kommer ändå bara göra ont, nån kommer bli sårad och det blir bara problem. Så allt för ofta grubblar jag på det. Hur blir man av med spärrar som sätter stopp och vågar igen? Våga lita på någon och släppa en person in på livet. Hur vågar man börja tycka om någon?
Du skadade hela mitt väsen
Du sa att jag alltid gjorde fel
Du klagade på hela mitt väsen
Tills jag inte längre var hel
Man skadar inte om man älskar
Vilket du faktiskt säger att du gör
Sara Varga - Spring för livet
Stockholm - En helg i huvudstaden för att umgås med mamma och gå på Golden Hits. Riktigt mysigt!
Sundsvall - Helt underbart! en välbehövlig vecka hemma då jag äntligen fick träffa systeryster igen också!
The Ark - Ingen har väl missat att dom slutar efter sommaren? Såg dom i Norrköping, och hoppas på att se dom igen i sommar!
Göteborg - After Shave & Anders Eriksson, världens bästa present av bästa pappa. tillsammans med Kerstin bodde vi på hotell och shoppade loss! Mötte sedan mina fina vänner Sofia, Gustav och Ullis. Gjorde stan osäkert med dom på absolut bästa sätt!
En liten kort sammanfattning av en längre tid :) Därimellan har jag jobbat, i stort sett bara jobbat :P Blivit lite duktig på att träna också. Sprungit lite fler gånger så ska försöka hålla i det så hoppas vi krypet i kroppen försvinner!
Sen har den sista striden avslutats nu, skönt nog :) På bästa sätt! Och kan inte annat än tacka för att jag har fått dom bästa föräldrarna i världen! Märker verkligen en skillnad på mig nu när det gäller att visa uppskattning i ord. Jag har lättare för det, kanske för att jag märkt att det kan behövas så mycket mer än jag trott? Att små ord kan få en stor påverkan åt det bättre hållet :) Och så även om nåt verkar dåligt, dåligt för en människa jag tycker om så säger jag det. Bara för att ingen ska hamna i samma fälla som mig. Fast jag blev varnad. Dock lyssnade inte jag. Men ibland måste man kanske testa hoppa, ramla och slå sig för att försöka igen, klokare (förhoppningsvis) den här gången.
Och hur kommer hösten se ut? Sökt några kurser nu i Borås iaf. Lite impuls grej, men känns ändå väldigt spännande :) Nog för att jag längtar efter en tåg- eller båtluff, men det verkar som det får vänta lite till... Varför kan ingen ha råd eller tid när jag verkligen vill iväg?
Men just nu känns det som jag väntar på att sista arbetsdagen ska komma, sen börjar äventyret! En bra sommar som slutar i en spännande höst förhoppningsvis! Mycket att se framemot och mycket att göra! Många nya människor att möta och nya platser att besöka! Kanske är det också hjälp nog mot rastlösheten som finns.
Och för att byta ämne helt. Tänkt en del på en kommentar jag fick för ett tag sen, att jag kanske inte vill känna nåt, alltså känna nåt som att vara kär, tycka om eller liknande. Då förstod jag nog inte riktigt, eller ville inte erkänna att det var så, är så. Tänkt på det ännu mer nu. Och personen hade väldigt rätt. Jag vill inte känna. Det kommer ändå bara göra ont, nån kommer bli sårad och det blir bara problem. Så allt för ofta grubblar jag på det. Hur blir man av med spärrar som sätter stopp och vågar igen? Våga lita på någon och släppa en person in på livet. Hur vågar man börja tycka om någon?
Du skadade hela mitt väsen
Du sa att jag alltid gjorde fel
Du klagade på hela mitt väsen
Tills jag inte längre var hel
Man skadar inte om man älskar
Vilket du faktiskt säger att du gör
Sara Varga - Spring för livet
