Att få skuldkänslor
I onsdags skulle jag ha jobbat 13-18, men jobbade heldag, för det var mycket att göra. I torsdags skulle jag varit ledig. Nämde detta för mina arbetskollegor när vi slutat och var på väg till födelsedagsmiddag. "Kan du jobba?" blev genast frågan som jag egentligen gått och väntat på hela dagen. Jag lyckades inte säga nej helt, jag är dålig på sånt. Sa istället nej till heldag, men 8-14, visst! Jag hade mycket att göra hemma som jag redan skjutit på alldeles för länge, för att jag har jobbat. Ring runt, fixa och dona. Det är lite att göra när man ska flytta, hyra förråd, arbetsförmedling, tandvärk osv. Vilket jag sa. "Du kan ta två timmars lunch och ringa härifrån på kontoret." blev svaret på detta. Lyckades på nåt otroligt sätt ändå säga nej.
Sagt och gjort. Började 8, försökte vara så effektiv som möjligt och få mycket gjort på jobbet. Dock var det massor att göra. Gick ändå strax efter två. Tog med mig ett bud som var på vägen. Gjorde mitt bästa. Fick höra dan efter att dom var kvar till åtta på kvällen (två timmar övertid alltså) och band till begravning... Om inte det får nog så kommer det ändå pikar på att jag inte kunde jobba längre på min lediga dag. Jag har redan skuldkänbslor över att jag blev tvungen att gå. Att jag sagt ja till att jobba massa dagar både före och efter denna dag, det spelar tydligen ingen roll. Ibland är det tydligt att man inte kan göra sitt bästa och det räcker. Tyvärr känns det som det fortfarande sitter i och gör det betydligt mindre roligt att gå till jobbet. Tur man har en mamma som man alltid kan ringa till och som vet vilka saker att säga. Undra hur många gånger hon fått stå ut med mina sammanbrott och mina dåliga perioder sedan jag flyttade hit... min stöttepelare, oavsett vad det är! Hon är bäst helt enkelt :)
Har ni någonsin hört en låt som ni blir lugn av? När man hör den vet man att det löser sig, oavsett vad det är? Så är det här inläggets låt för mig. En låt att.. bara vara till. En självklar favorit av Ted :)
När mina öron inte längre hör
När bladen faller och en stjärna dör
När livet vänder
Ska jag ännu be
Ted Gärdestad - Come give me love
Sagt och gjort. Började 8, försökte vara så effektiv som möjligt och få mycket gjort på jobbet. Dock var det massor att göra. Gick ändå strax efter två. Tog med mig ett bud som var på vägen. Gjorde mitt bästa. Fick höra dan efter att dom var kvar till åtta på kvällen (två timmar övertid alltså) och band till begravning... Om inte det får nog så kommer det ändå pikar på att jag inte kunde jobba längre på min lediga dag. Jag har redan skuldkänbslor över att jag blev tvungen att gå. Att jag sagt ja till att jobba massa dagar både före och efter denna dag, det spelar tydligen ingen roll. Ibland är det tydligt att man inte kan göra sitt bästa och det räcker. Tyvärr känns det som det fortfarande sitter i och gör det betydligt mindre roligt att gå till jobbet. Tur man har en mamma som man alltid kan ringa till och som vet vilka saker att säga. Undra hur många gånger hon fått stå ut med mina sammanbrott och mina dåliga perioder sedan jag flyttade hit... min stöttepelare, oavsett vad det är! Hon är bäst helt enkelt :)
Har ni någonsin hört en låt som ni blir lugn av? När man hör den vet man att det löser sig, oavsett vad det är? Så är det här inläggets låt för mig. En låt att.. bara vara till. En självklar favorit av Ted :)
När mina öron inte längre hör
När bladen faller och en stjärna dör
När livet vänder
Ska jag ännu be
Ted Gärdestad - Come give me love
Kommentarer
Trackback
