Moulin Rouge
Den filmen är totalt underbar. Eller hemsk kanske man borde säga, men fin. Varje gång jag ser den blir jag lika "förförd" av Ewan Mcgregors charm och hans sätt att sjunga. Hela filmen är filmad på väldigt speciellt sätt och ibland lite rörigt, men ändå så lyckas dom få fram det där äkta, det som smittar av sig. Allts åatt man kan känna det dom i filmen känner. Tänk när man kommer känna så. Det ni! :)
En annan sak jag tänkte skriva förut, att en från florist-klassen blivit mamma, en annan är på väg att bli mamma, en tredje har skaffat hus, vad sjutton är detta? När blev vi så vuxna? Tycker nyss vi tog studenten, men inser att det blir tre år sen iår, tre år! Fattar ni? Helt sjukt. Så nu börjar det bildas familjer till höger och vänster. Galet.. men såklart roligt för dom det händer för :)
Men då man inser att man inte går i skolan och är så himla liten längre... konstigt, för ibland känner jag mig som den Frida som började ettan på John Bauer, som kände sig vilsen och inte visste vart hon skulle vända sig, kände att hon inte passade in där, men som kämpade på. Förhoppningsvis har jag väl lärt mig nåt sen dess. Men en sak är iaf säker och det är att jag har hittat många underbara människor från då och fram tills idag :) Det är jag evigt tacksam för. En sak kan jag lova, och det är att ni är dom bästaste som finns!
Ska man fixa en fru
bör man lite till mans
kunna svänga sig i dans
i en lagom glad och svängig rytmik
till nåt som kallas för musik
för inte kan man bara kliva fram till en tjej
och säga ska du följa med hem till mig
Först ska man ju rejva fram till klockan tre
så kanske det blir thé
Magnus Uggla - Dansar aldrig nykter
